söndag, september 24, 2017

När islam stoppades vid Wien 1683

 



Att fira stora slag och segrar är definitivt ute i dagens
Europa. Det är bara Frankrike som envist fortsätter med
militärparader på sin Nationaldag. Något motsvarande
i Sverige skulle ju dels framstå som ren lyteskomik
med tanke på Försvarets tillstånd, dels fått allvarlig
politisk kritik från stalinisterna på DN:s kultursida...
 
Därför värmde det ju en gammal soldats hjärta när
jag nyligen blev vittne till hur Wiens ungdom
högtidlighöll slaget vid Kahlenberg 1683, förra
gången islams invasionsförsök slogs tillbaka av
en förenad europeisk här under ledning av den
polske kungen Jan Sobieski.
Det blev det sista i en lång rad av europeiska
försvarskrig mot den framryckande jihadismen 
som startade med slaget vid Poitiers 732.

En liten reklamfilm på nätet samlade ett tusental
ungdomar på Kahlenberg i Wiens utkanter till
fackeltåg och minnestal. Österrikarna (inte minst
de unga) känner sig hårt trängda av den nya
islamistiska invasionen. Visserligen mera en
demografisk än en väpnad invasion, men på
sikt med samma resultat.
 


Slaget vid Wien (eller slaget vid Kahlenberg) var det slag som följde på belägringen av staden Wien som genomfördes av det Osmanska riket mellan maj och september 1683. Det är inte att förväxla med belägringen av Wien 1529.

I syfte att slutgiltigt besegra den österrikiske kejsaren utrustade den osmanske sultanen Mehmet IV i början av 1680-talet en armé på runt 200 000 man (förutom turkiska styrkor även kontingenter från vasallerna Bosnien, Ungern, Serbien, Albanien, Grekland och Krim). Sultanen satsade allt på ett kort och beslöt att försöka ta Wien. Krig förklarades i augusti 1682 och i början av april året därpå marscherade en här på 150 000 man under den albanske storvesiren Kara Mustafa nordvästut mot Wien.
Den flera månader långa belägringen inleddes på försommaren 1683. Wien sände ut desperata böner om hjälp och höll ut tillräckligt länge för att en polsk-tysk armé om 70 000 man under den polske kungen Johan III Sobieskis ledning kunde sättas upp och komma Österrike till undsättning. Den 10-11 september 1683 arrangerade Sobieski forcerat och mödosamt undsättningshären till strid över de kringliggande skogklädda bergen. Den 12 september stod den allierade undsättningskåren färdig till strid på fälten mellan Kahlenberg och det belägrade Wien. Efter en hel dags infanteri- och artilleristrider satte Sobieski in den ditintills största kavallerichocken i Europas historia; 20 000 ryttare anförda av en spjutspets på 3 000 lansbeväpnade polska bevingade husarer klöv och skingrade den osmanska hären som hävde belägringen och flydde i panik.
I det fortsatta kriget förlorade osmanerna allt mer mark. Kara Mustafa tvingades som straff för sitt misslyckande av sultanen att traditionsenligt ta sitt liv genom strypning juldagen samma år. I freden i Karlowitz 1699 fick sultanen överlämna Ungern, Transsylvanien och Slavonien till Österrike.
                       
 Men vad utspelades då på Kahlenberg
i september 1683 ?

Den polsk-italienska filmen 11 wrzesnia 1683, Bitwa pod Wiedniem/
The day of the Siege: September Eleven 1683 skildrar slagets förlopp.

Det är väl ingen överdrift att påstå  att Europas seger över
Ottomanernas jihad kom att bestämma den politiska
utvecklingen i vår världsdel för flera hundra år framåt.
Först i våra dagar har islamismen återigen blivit
ett reellt hot mot Europa.
 




För den nyfikne:

Den vältalande munken är påvens personliga sändebud
Marco d'Aviano, som gjorde en viktig insats för att
ena de europeiska styrkorna och ingjuta mod i
soldaterna. d'Aviano saligförklarades av påve
Johannes Paulus II
 
I Wien fick han en staty:
 
 
 
 

torsdag, september 21, 2017

Europa öppnade sina gränser - är det tacken vi ser ?


 
 
De senaste åren har vi sett dussintals jihadistiska terrordåd
i Västerlandet, utförda av personer som fått asyl undan
påstådd förföljelse i Mellanöstern. Inte minst den jättelika
gruppen s k underåriga som oftast fått asyl utan identitets-
kontroll och t o m endast på grundval av sin påstådda ålder...
 
Låt mig påminna om att katastrofåret 2015 inkom 
 till Sverige 35 369 s k "ensamkommande underåriga"
(d v s i huvudsak afghanska män 20-25 som ville
undvika värnplikt i Afghanistan eller Iran)....
De flesta saknade legitimation.
Ingen säkerhetskontroll kunde därför 
genomföras.
Idag bor de väl utspridda över
alla
svenska kommuner. Ett oroväckande stort
antal tycks politiskt-religiöst sympatisera
med Kalifatet.
 
En direkt parallell såg vi häromveckan vid det
senaste försöket att bomba tunnelbanan i
London.
De gripna är en syrier och en irakier, som fått
asyl i Storbritannien som "underåriga flyktingar".
Nu agerar de som "Allahs soldater" för kalifatet
och försöker mörda otroende i London.
 
En välkänd terrorforskare kommenterar företeelsen:
  



Överraskande nog har en aktiv centerpartist vågat ta
upp skandalen med de falska åldersbestämningarna
Migrationsverket. Just nu diskuteras det mest i samband
med invasionen av marockanska smågangsters i svenska
storstäder. 
 
Men glöm inte att det även är en viktig
del av problemet med den jihadistiska
terrorvågen i Europa...
SÄPO:s säkerhetskontroll av vuxna
asylsökare är i bästa fall ett grovmaskigt nät,
men när det därutöver släpps in tiotusentals
män i värnpliktsåldern med okända eller falska
identiteter utan kontroll havererar systemet totalt.
 
Se t ex Petterssons blogg om Migrationsverkets
inkompetens och den pågående debatten om
åldersbestämningar...
En viktig informationskälla är också Merit
Wagers blogg om Migrationsverket.

 
 
 

måndag, september 18, 2017

TVÅ VIKTIGA JUBILÉER VI JUST MISSAT....

 
 
Daniel Pipes påminner om två viktiga händelser
i dagarna för 120 respektive 70 år sedan.
Hans rubrik
Did Theodor Herzl Make the All-Time Best Prediction?
är mitt i prick...
 
 
Theodor Herzl (1860-1904) wrote in his diary on Sep. 3, 1897, three days after the close in Basel of the Zionist Organization's First Zionist Congress that he had chaired:
in Basel habe ich den Judenstaat gegründet. Wenn ich das heute laut sagte, würde mir ein universelles Gelächter antworten. Vielleicht in fünf Jahren, jedenfalls in fünfzig wird es jeder einsehen.
(at Basel, I founded the Jewish State. Were I to say this in public today, I would be greeted with universal laughter. Perhaps in five years, certainly in fifty, everyone will see [the truth of] this.)

The above quote starts with the final two words of the top line.


Fifty years later to the day, on Sep. 3, 1947, the United Nations Special Committee on Palestine (UNSCOP) presented its Report to the General Assembly calling for the end of the British Mandate and proposed a Plan of Partition of Palestine into a Jewish state and an Arab state.

On Nov. 29, 1947, the UN General Assembly passed UNSCOP's plan almost without changes as Resolution 181, thereby formally recognizing "the Jewish State" that Herzl had foreseen.

The "Palestine Post" reported the General Assembly vote lacking a sense of its historic importance.


This extraordinary prediction comes to mind on the 120th and 70th anniversaries of the two dates. (September 3, 2017)




SÄPO-man: No-go-områdena drivbänkar för jihadister

 

 

Tankeväckande intervju i SVT Nyheter.
Den erfarne SÄPO-mannen ser "no-go-områdena" (där polis och andra myndigheter helst håller sig borta...) som drivbänkar för kriminalitet och extremism (läs: jihadism).

Samtidigt ser vi hur antalet jihadister i Europa ökar explosionsartat och hur myndigheternas tafatta försök att "avradikalisera" dem misslyckas totalt.
Och regeringspartiernas allians med Muslimska Brödraskapet , den islamistiska terrorismens farfar, gör det ju inte lättare för de myndigheter eller politiker, som vill bekämpa jihadismen...

Ett utdrag ur intervjun:

Utanförskapet i särskilt utsatta områden har blivit ett växthus för terrorism. Det säger PO Hellqvist, som har arbetat 30 år på Säpo i Göteborg, till SVT:s Agenda. Han känner stor oro för utvecklingen som han menar går mot parallella rättssamhällen och fattigdom.
Han har jobbat på Säpo i Göteborg i 30 år, spenderat mycket tid i extremistmiljöer och träffat både IS-resenärer och deras familjer. Nu har PO Hellqvist lämnat Säpo och börjat jobba för polisen. För SVT:s Agenda berättar han om sina erfarenheter av extremistmiljöer i Göteborg under åren på Säpo.
– Jag vill påstå att det är utanförskapet i de här särskilt utsatta områdena som har blivit en drivbänk för både kriminalitet och våldsbejakande extremism.
– Jag ser parallella rättssamhällen, jag ser skolor med dåliga resurser, jag ser fattigdom, jag ser stor arbetslöshet, jag ser frånvaro av unga kvinnor i offentliga miljöer, jag hör talas om moralpoliser. Jag hör och ser saker som inte riktigt hör hemma i en demokrati så som vi känner den.
 

”En maktkamp”

På en bilresa i Göteborg tillsammans med PO Hellqvist åker vi genom ett av stadens utsatta områden.
Här pågår en maktkamp mellan svenska myndigheter och de strukturer som finns här ute.
Han betonar att det han pratar om handlar om en minoritet av dem som bor i utsatta områden. När Säpo samlar in information om våldsbejakande extremister så är det från de boende i dessa områden som man får mest hjälp.
– Det är människor som bor i dessa områden, som har flytt från krig och elände och som inte vill uppleva det igen.
PO Hellqvist är mer oroad över personer som radikaliserats i Sverige än för så kallade IS-återvändare.
– Dels är de många fler och de finns inte på polisens och säkerhetspolisens radar på samma sätt. I särskilt utsatta områden har de också tillgång till vapen så därför är jag egentligen mer bekymrad för dem som finns här hemma.
 
 

fredag, september 08, 2017

Belgien: "Var femte moské en säkerhetsrisk"

 
 
 
Som en liten komplettering till gårdagens artikel om
fiaskot för "avradikalisering" av jihadister.
Men också apropå det enfaldiga Sverige som
 Belgian authorities investigated 58 mosques and 61 Islamic associations in 2016 in an effort to counter the spread of radical Islamist ideology, according to the country's justice minister and reported by the Brussels Times.
 

torsdag, september 07, 2017

"Avradikalisering" av jihadister totalfiasko

 
 
 
 
 
För några år sedan svepte en ny trend över Europa.
ett antal forskare att man kan "avprogrammera"
jihadister.
I Sverige fick Mona Sahlin en egen liten myndighet
för ändamålet. Det blev en lyckträff för henne och
den nye älskaren: De kunde sko sig ordentligt och
köpa en lyxvilla...
Det enda konkreta resultatet efter tre år:
hämtades hem med regeringsplanet när han
tröttnat på att leka krig i Syrien. Och sedan
kunde han återuppta sin imamkarriär...
"Avradikalisering", pyttsan...
 
Samtiden skriver om hur "avradikaliseringen"
misslyckats över hela Europa.
 
 
FRANKRIKE. Pionjärcentret Pontourney invigdes förra året för att ta tag i islamisk radikalisering. Ett år senare stängs det. Kostnad: 2,5 miljoner euro och inte en enda jihadist har man lyckats avradikalisera. 
 
I Europa som helhet finns det runt 50 000 radikala islamister. Storbritannien har fler radikala islamister än något annat land, 35 000. I Frankrike finns det för närvarande omkring 15000 individer i Frankrike som tros vara i en process att radikaliseras, enligt en artikel i italienska La Stampa.

För ett år sedan invigdes Center for Prevention, Integration and Citizenship, Frankrikes första avradikaliseringscenter i Beaumont-en-Véron, en liten stad med 3000 invånare. Projektet var tänkt att vara ett pionjärprojekt, det första av 12 planerade centra över landet.
Men knappt ett år senare meddelar inrikesministreriet att centret läggs ner, på grund av brist på deltagare. ”Experimentet med ett öppet center, på frivillig basis, har visat sina begränsningar”, skriver man i en pressrelease. Kostnaderna blev 2,5 miljoner euro och inte en enda individ har man lyckats avradikalisera.

Kritiserade
Pontournycentret öppnade efter vågen av terroristattacker i Frankrike som på 18 månader dödade 234 människor och regeringen kritiserades för att göra för lite.
Centret hade full kapacitet på 30 intagna och 25 personal. Myndigheter från hela landet kunde hänvisa personer som de uppfattade vara på väg att radikaliseras och dessa unga kunde sedan välja om de ville gå eller inte. Programmet skulle vara tio månader långt. Men misslyckandet är ett faktum.
 
 
 
 
Se istället varifrån smittan sprids.
Salafistmoskéerna.
 
Den enda vettiga åtgärden vore naturligtvis
 att stänga salafistmoskéerna och utvisa imamerna.
Då angriper man roten till det onda istället för
symptomen. Tyskland började för några år sedan
och Frankrike har stängt över 100 moskéer.
Frankrike deporterade också 2012-16 minst 80
 
I  Sverige gör man som vanligt tvärtom:
(naturligtvis i Malmö) och spelar sedan överraskad
över att jihadismen sprider sig...
 
 
 
 


tisdag, september 05, 2017

Europas "öppna dörrar" resulterar i 50.000 jihadister ?



 
Soeren Kern på Gatestone om de europeiska säkerhetstjänsternas fullt berättigade oro över att
de senaste årens  s k flyktingström innehåller stora
mängder jihadister.
Och visst har vi sett en hel del exempel på det även i Sverige: IKEA-knivmorden, lastbilsdådet i centrala Stockholm, shiamoskébranden i Malmö, den "svenske" journalistens jihad mot polisen i Paris, den knivhuggne polisen på Medborgarplatsen... etc etc

Låt mig påminna om att katastrofåret 2015 inkom  35 369 s k "ensamkommande underåriga" (d v s i huvudsak afghanska män 20-25 som ville undvika värnplikt i Afghanistan eller Iran)....
De flesta saknade legitimation. Ingen säkerhets-kontroll kunde därför genomföras.
Idag bor de väl utspridda över alla svenska kommuner.

Läs även: Julia Caesar: Stäng Europas gränser !


 
 Europe: Jihadists Posing as Migrants
  •  More than 50,000 jihadists are now living in Europe. — Gilles de Kerchove, EU Counterterrorism Coordinator.
  • Europol, the European police office, has identified at least 30,000 active jihadist websites, but EU legislation no longer requires internet service providers to collect and preserve metadata — including data on the location of jihadists — from their customers due to privacy concerns. De Kerchove said this was hindering the ability of police to identify and deter jihadists.

German authorities are hunting for dozens of members of one of the most violent jihadist groups in Syria, Jabhat al-Nusra, but who, according to Der Spiegel, entered Germany disguised as refugees.
The men, all former members of Liwa Owais al-Qorani, a rebel group destroyed by the Islamic State in 2014, are believed to have massacred hundreds of Syrians, both soldiers and civilians.
German police have reportedly identified around 25 of the jihadists and apprehended some of them, but dozens more are believed to be hiding in cities and towns across Germany.
In all, more than 400 migrants who entered Germany as asylum seekers in 2015 and 2016 are now being investigated for being members of Middle Eastern jihadists groups, according to the Federal Criminal Police (Bundeskriminalamt, BKA).
 
The revelation comes amid new warnings that jihadists are posing as migrants and arriving from North Africa on boats across the Mediterranean and onto Italian shores. In an interview with The Times, Libyan Prime Minister Fayez al-Sarraj said that jihadists who had been able to pass undetected into his country were almost certainly making their way into Europe.
"When migrants reach Europe they will move freely," said al-Sarraj, referring to the open borders within the European Union. "If, God forbid, there are terrorist elements among the migrants, any incident will affect all of the EU."
 
Independent MEP Steven Woolfe said:
"These comments show the problem to be two-fold. Firstly, potential terrorists are using the Mediterranean migrant trail as a way of entering Europe unchecked. Secondly, with Europe's lack of borders due to Schengen rules, once in Europe, they are able to move from one country to another freely. Strong borders are a necessity."
Around 130,000 migrants arrived in Europe by land and sea during the first eight months of 2017, according to the International Organization for Migration (IOM). The main nationalities of arrivals to Italy in July were, in descending order: Nigeria, Bangladesh, Guinea, Ivory Coast and Mali. Arrivals to Greece were from Syria, Iraq, Afghanistan, Pakistan and Congo. Arrivals to Bulgaria were from Syria, Afghanistan, Iraq and Turkey.
 
In recent weeks, traffickers bringing migrants to Europe have opened up a new route through the Black Sea. On August 13, 69 Iraqi migrants were arrested trying to reach the Romanian Black Sea coast, having set off from Turkey in a yacht piloted by Bulgarian, Cypriot and Turkish smugglers. On August 20, the Romanian Coast Guard intercepted another boat carrying 70 Iraqis and Syrians, including 23 children, in the Black Sea in Romania's southeastern Constanta region.
A total of 2,474 people were detained while trying to cross the Romanian border illegally during the first six months of 2017, according to Balkan Insight. Almost half of them were caught while trying to leave Romania for Hungary. In 2016 only 1,624 migrants were detained; most were found trying to cross from Serbia to Romania.
Meanwhile, more than 10,000 migrants reached Spanish shores during the first eight months of 2017 — three times as many as in all of 2016, according to the IOM. Thousands more migrants have entered Spain by land, primarily at the Spanish enclaves of Ceuta and Melilla on the north coast of Morocco, the European Union's only land borders with Africa. Once there, migrants are housed in temporary shelters and then moved to the Spanish mainland, from where many continue on to other parts of Europe.
 
Frontex, the European Border and Coast Guard Agency, has warned that jihadists are using the migration crisis to enter Europe and plot attacks across the continent. Frontex It has also conceded that it does not know the true number of migrants who have crossed into Europe and has no way of tracking them. In its annual risk analysis for 2016, Frontex wrote:
"The Paris attacks in November 2015 clearly demonstrated that irregular migratory flows could be used by terrorists to enter the EU. Two of the terrorists involved in the attacks had previously irregularly entered through Leros [Greece] and had been registered by the Greek authorities. They presented fraudulent Syrian documents to speed up their registration process.
"False declarations of nationality are rife among nationals who are unlikely to obtain asylum in the EU, are liable to be returned to their country of origin or transit, or just want to speed up their journey. With a large number of persons arriving with false or no identification documents or raising concerns over the validity of their claimed nationality — with no thorough check or penalties in place for those making such false declarations, there is a risk that some persons representing a security threat to the EU may be taking advantage of this situation."
In an August 31 interview with the Spanish newspaper El Mundo, Gilles de Kerchove, the EU's Counterterrorism Coordinator said that more than 50,000 jihadists are now living in Europe:
"Three years ago, it was easy to identify someone who has become radicalized. Now, most fanatics disguise their convictions. We do not have exact figures, but it is not difficult to do approximate calculations. United Kingdom, it is not a secret, it has been published, it has 20,000. France, 17,000. Spain much less, but more than 5,000, I suppose. In Belgium almost 500 have gone to Syria and there are about 2,000 radicals or more. I would not venture to a specific figure, but tens of thousands, more than 50,000."

Masked Spanish policemen in Madrid arrest a man suspected of recruiting jihadists to fight for the Islamic State, June 16, 2014. (Photo by Gonzalo Arroyo Moreno/Getty Images)


In an interview with the Belgian daily Le Soir, de Kerchove warned that even if the Islamic State is militarily defeated, it will continue to thrive as a "virtual caliphate." He also said that Europol, the European police office, has identified at least 30,000 active jihadist websites, but that EU legislation no longer requires internet service providers to collect and preserve metadata — including data on the location of jihadists — from their customers due to privacy concerns. De Kerchove said this was hindering the ability of police to identify and deter jihadists: "On metadata, I confess that we pull our hair out."
Soeren Kern is a Senior Fellow at the New York-based Gatestone Institute.


 

tisdag, augusti 29, 2017

Ett fritt Kurdistan - med bara fiender....

 
 
Israeliska Haaretz är en tidning jag sällan läser
- och ännu mera sällan håller med.
Dess politiska linje är någonstans i den
extrema vänsterns tassemarker, ungefär som
den en gång borgerliga Dagens Nyheter.
Men som jag för många år sedan sa om
folkpartiet i Malmö kommunfullmäktige:
Även en blind höna kan hitta ett korn
- men sällan...
 
Haaretz analyserar hur folkomröstningen
om självständighet i Kurdistan kan få hela
Mellanöstern att explodera (eller kanske implodera).
Risken är stor att det självständiga Kurdistan
efter 25 september kommer att vara omgivet
 av bara fiender...
 
 

How often do the governments and regimes of the United States, Russia, Iran, Turkey, Iraq and Syria agree on the same policy? Next to never. But for once, they are on the same page about an event scheduled to take place a month from now. All are trying, in some cases using threats, to stop the Kurdistan Regional Government (KRG), the semi-autonomous administration of the Kurdish region in Northern Iraq, from holding an independence referendum on September 25. 
 
The KRG has declared that the referendum will be “binding” - in other words, if a majority of the 5 million voters choose independence, as is widely expected, they will initiate the breakaway process. Iraq’s Shi’ite-dominated government in Baghdad has made it clear that they will not recognize the referendum’s results, but it is unclear how they can prevent Kurdish independence.
                                         
Iraq’s army is still relatively weak and tied up with fighting ISIS, and it has no bases in Iraqi Kurdistan, where the Kurdish Peshmerga militia controls security and the borders. Iraq can however rely on much more powerful neighbors to oppose the Kurds' departure. It will be a very difficult divorce for both sides.                                          
                                                              
                                                                                                                                                                                                                                                                  Last Wednesday, the chief of staff of Iran’s armed forces, General Mohammad Hossein Baqeri, made a rare visit to Ankara. On the agenda was Iran and Turkey’s joint opposition to Kurdish independence. Both countries share borders with Iraqi Kurdistan and have large Kurdish minorities (an estimated three-quarters of all the Kurds in the Middle East live in Turkey and Iran) which could seek to break away and join a new independent Kurdistan.

Turkey’s President Reccep Tayip Erdogan, who until a few years ago supported a peace agreement with the Kurds in his country, has pursued a hard-line nationalist anti-Kurd policy of late, which has included the arrest of most of the members of the HDP Kurdish party. An independent Kurdistan would be a boost for Turkey's Kurdish citizens.                                         
                                Iran also has additional reasons to block Kurdish independence. The Kurds of Iraq control key border regions with Iran and Syria, regions which Iran plans to dominate to create a land-corridor from Iran to the Mediterranean, thought Iraq, Syria and Lebanon. While, for domestic reasons, Erdogan has been talking up in recent days the prospect of joint Turkish-Iranian action against Kurdish independence in Iraq, Iran’s Revolutionary Guards have sought to squelch such talk. It could harm their attempts to push forward military operations already taking place, in which they would prefer for now to cooperate with various Kurdish forces on the ground. But a month from now, if in the wake of the referendum the Kurds seriously embark on the path independence, an Iranian-Turkish alliance to violently quash it is a distinct possibility.
Recognizing that these developments could make matters in the region even more volatile, U.S. Secretary of Defense James Mattis was in the Kurdish capital Erbil this week, urging KRG President Masoud Barazani to postpone the referendum. The US has been working closely both with the Iraqi government and with the Kurds on fighting ISIS both in Iraq and Syria. The American-backed Syrian Democratic Forces, which consists mainly of Kurdish fighters, is now at the forefront of the battle for capturing Raqqa, ISIS’ main base in Syria. Kurds are also expected to be heavily involved in the next stage of fighting, against ISIS’ last major strongholds in the Euphrates Valley, on either side of the Syria-Iraq border. 
 
The war against ISIS is currently the only semi-coherent policy the Trump administration has in the Middle East, and Mattis is understandably concerned that a conflict over Kurdish independence will create further discord among what is already a disparate anti-ISIS alliance. But Barazani is extremely unlikely to back down, weeks before the referendum. Since 2014, KRG has de facto been disconnected from the central government in Baghdad.

The Kurds have sought to independently export oil from the rich oilfields around Kirkuk, leading the Iraqi government to cut off allocations from the state budget. As the export has proved problematic and oil prices plummeted, the Kurdish region has been cast into a deep financial crisis. Three years ago, hopes for an energy boom were high in Iraqi Kurdistan, new hotels and office blocks were being built in the main cities, which were linked by new wide highways. “Everything now is at a standstill,” laments one businessman from the city of Dohuk. “The hotels are empty, no investment is coming in and independence seems like the solution to all our troubles.” 

 
An independent Kurdistan
Can an independent Kurdistan survive? Landlocked and dependent on oil exports, it will have to reach some kind of deal with one of its neighbors to allow it to ship the oil out. But they are all resolutely opposed to Kurdish independence. There are internal challenges as well. The KRG’s political system is deeply divided between the main dynasties that control the political parties. Corruption is rife and the Peshmerga militia is a brave fighting force, which for two years, as the Iraqi army crumbled, was the only one opposing ISIS, but it also includes tens of thousands of ageing veterans who are paid pensions while moonlighting as security guards. Lacking sufficient heavy weaponry, the Peshmerga will be hard pressed to defend Kurdistan should Turkey or Iran decide to invade, with or without the invitation of the Iraqi government. 
 
One country the Kurds are hoping to receive assistance from is Israel, which was one of the first customers for their oil. While some Israeli politicians have openly expressed support for Kurdish independence, the government has been careful not to take a position. There are a number of advantages for Israel in an independent Kurdistan. Its location astride Iran’s route to Syria and Lebanon is just the most obvious one. Kurdistan would be a headache not just for Iran, but for other potential rivals including Iraq, Turkey and Syria. Israeli businessmen are already welcome in Erbil, and the development needs of a new emerging and potentially pro-western nation would be worth billions. But Israel is loath at this point to do anything without coordination with the Americans. 

Israel is also gingerly trying to rebuild the once strategic relationship with Turkey. Diplomatic ties have been renewed but there is still a long way to go before the level of cooperation the countries once had can be restored. As it stands, Turkey is the only neighbor of the Kurds with which Israel has open relations and through which the Kurdish oil can be shipped. In the short-term, the Kurds can create a lot of problems for Israel’s rivals in the region but for any long-term prospect of a regional alliance which will keep Iran out, Israel needs Turkey and Kurdistan to come to an understanding. The referendum won’t help that happen and the Kurdish expectations that Israel will swiftly recognize their independence are probably unfounded for now.
 
 
 
 


 

måndag, augusti 28, 2017

Och då blev det tyst i salen....

 
 
kan användas till mycket. Just nu ser vi hur ett antal NGO
i samarbete med islamister och andra kriminella bedriver
ekonomiska "flyktingar" från Libyen till Italien.
Det är inget annat än grov kriminalitet för att skada
 
En NGO som förtjänar allt stöd och tack är däremot
Sedan många år bevakar man vad som försigår
bakom kulisserna i FN:s många råd och utskott.
Islamister och resterna av den kommunistiska sumpen
kan där, utan att medierna bryr sig, systematiskt
motarbeta Västerlandets intressen.
Ett flagrant exempel på det är den systematiska
vuxenmobbing som Israel utsätts för.
Med det avslöjar och motarbetar UN Watch...  
 
Ett exempel från i våras.



Islamister och kommunister har författat en ny
resolution mot Israel. De tuggar på om "apartheid"
i Israel.
Bara Hillel Neuer från UN Watch begär ordet
mot resolutionen. Det blir liv bland motståndarna
som försöker tysta honom. 
 
Men då ställer han en fråga till arabstaterna:
 
Now I’d like to ask the members of that commission, that
commissioned that report, the Arab states from which we
just heard. Egypt, Iraq, and the others:
How many Jews live in your countries? How many Jews
live in Egypt, Iraq, Jordan, Kuwait, Lebanon, Libya, Morocco?
 
Once upon a time, the Middle East was full of Jews.
Algeria had 140,000 Jews. Algeria, where are your Jews?
Egypt used to have 75,000 Jews. Where are your Jews?
Syria, you had tens of thousands of Jews. Where are your Jews?
Iraq, you had over 135,000 Jews. Where are your Jews?
 
Och då blev det tyst i salen...

Den nyfikne kanske frågar:
Hur agerar Sverige i sådana situationer i FN
och t ex UNESCO ?
Ja, svaret är: Nästan alltid på islamismens och

***