måndag, november 20, 2017

Hur säker är airport security ?

 
 
 
 
Vi har alla köat hos dem. Själv har jag mest
erfarenhet av den s k säkerhetstjänsten på Kastrup.
Alla som har lite erfarenhet av branschen kan ju se 
att den är nästan parodiskt dålig.
Detta borde vara en nyckelfunktion för välfungerande
flygsäkerhet. Istället lejs den ut till billigast tänkbara
entrepenörer. Det blir, om icke en inbjudan till den undre
världen, så i varje fall fritt fram för oseriösa lycksökare. 
 
Gjorde nyligen en rundresa i Indien. Där var det
polis och militär som hanterade airport security
- och den togs på allvar.
I Europa tycks det vara vaktbolagens C-lag
som förväntas sköta säkerheten.
 
Amerikanska kontrollmyndigheten TSA gör ständigt prov
med att smuggla in fingerade knivar, pistoler och
sprängämne på flygplatser.
Förmodar/hoppas att danska polisen gör
motsvarande kontroller på Kastrup.
Resultaten har dock aldrig publicerats.
 
Act request in March reveal 73 people employed by major
airlines at 40 airports nationwide were flagged for potential
ties to terrorism.
 
Terrorism-linked employees have also been flagged at Boston’s
Logan International Airport, Seattle’s Sea Tac Airport, Denver
International Airport, Honolulu International Airport, Dallas
Love Field, San Francisco International Airport, and Los Angeles
International Airport, among others.
These employees were not properly vetted because the TSA
said it did not have full access to terrorist databases during
their hiring, according to an Inspector General’s report.

“Without complete and accurate information, TSA risks
credentialing and providing unescorted access to secure
airport areas for workers with potential to harm the nation’s
air transportation system,” the report found.
 
In 2014, three Somali “refugees” with ties to either ISIS and/or
al-Shabab were arrested after it was discovered they had
plans to travel overseas and fight with the terrorist
organizations. All three had security clearances for jobs at
Minneapolis-St. Paul International Airport that allowed them
to go into areas travelers were not allowed, Fox 9 reported.
 
Många fick sig en tankeställare när skandalen kring
Där hade Securitas anlitat underentrepenörer som
inte var säkerhetskollade, eller ens tyska medborgare...
 
 Jihadister har idag en förmåga att ständigt dyka upp
inom alla typer av säkerhetsklassade jobb. Inte bara ordningsvakter
utan även poliser har alltoftare ett mycket dubiöst förflutet och
 
Och i Stockholm anställde SL en dömd terrorist i
företagets säkerhetstjänst. När han efter en tid
avvek till kalifatet tog han med sig nycklar och
säkerhetskoder..
 
En jihadist arbetade i flera år i det högst
säkerhetsklassade området i det belgiska
kärnkraftverket Doel.
Sedan åkte han till Syrien, där han stupade... 
 
så många islamister var anställda att en lokal tidning
hävdade att säkerhetstjänsten sköttes av jihadister...
Regeringen tvingades tillsätta en utredning, som
tycks utmynna i ingenting...
   
 Författaren Lars Hedegaard i Köpenhamn utsattes
för ett mordförsök 2013. En jihadist utklädd till brevbärare
försökte skjuta honom i hans hem.
Jihadisten var den libanesiske civilingenjören Basil 
El-Cheikh Hassansedermera stupad i  kalifatet.

Redan i gymnasiet var Basil Hassan aktiv islamist.
Där hade han en trogen vapendragare i Rawand
Dilsher Taher. När gossarna tagit studenten 2006
fick båda omedelbart jobb - som säkerhetsvakter på
Kastrup Airport... Det känns tryggt för oss Malmöbor.

Båda har numera bitit i gräset under sin jihad i Syrien...

 


fredag, november 17, 2017

Frankrike: En civilisation i upplösning



Den italienske författaren Giulio Meotti skriver på senare tid oftast om Frankrikes moraliska och politiska sammanbrott. Nu bör man väl påpeka att de problemen är lika omfattande och akuta i t ex Merkels Tyskland och Löfvens Sverige.... Meotti använder Frankrikes sammanbrott som en symbol för Västeuropas. Paradoxalt nog demonstrerar Visegradstaterna i Centraleuropa de enda hoppfulla tendenserna i dagens Europa. Glädjande nog orienterar sig även Österrike alltmera mot sina grannar, bort från förruttnelsen i Bryssel.

Den politiska överheten inom EU vägrar envist att se sanningen i vitögat och försöka åtgärda islamiseringen innan det är försent.

Förr i tiden använde ofta gruvarbetarna kanariefåglar som enkla gasdetektorer i gruvorna. När fågeln dog så var det hög tid att själva lämna gruvan...
Geert Wilders använde parallellen mellan kanarifågeln och Europas judar
i en intervju i Jerusalem Post. Liksom fågeln är juden den som först känner
när det är tid att lämna en ort...
Det är väl ingen alltför djärv gissning att Wilders ser islamismen som gasen
som håller på att förgifta Europa. När myndigheterna inte längre försöker bekämpa den galopperande islamistiska antisemitismen, utan istället börjar bestraffa islamismens kritiker. Ja, då är något riktigt galet...


Meotti kommenterade nyligen de franska judarnas situation på ett enkelt sätt:Muslims in, jews out

 
 
 
  • Frankrikes myndigheter och elit river bit för bit upp landets historiska, religiösa och kulturella arv tills inget längre finns kvar. Men ett land som förlorat sin identitet kommer att uppleva att dess inre styrka brister.
  • Ingen fransk terrorist som åkt för att hugga huvudet av folk i Syrien har förlorat sitt medborgarskap. Tidningen Charlie Hebdo mottar för närvarande dödshot, och ingen större fransk publikation har uttryckt solidaritet med deras mördade kollegor genom att rita islamiska karikatyrer. Många av Frankrikes intellektuella har dragits inför rätta för anklagelser om "islamofobi".
  • Fader Jacques Hamels martyrskap i islamisternas händer har redan glömts bort; platsen för massakern väntar fortfarande på ett besök av påve Franciskus som ett tecken på kondoleans och respekt.
  • Frankrike "offrade människor för att undvika att bekämpa mördarna". – Shmuel Trigano, sociolog.

Frankrike har nyligen hedrat offren i terrorattackerna den 13 november, 2015. Vad har man uppnått under de två år som gått sedan attackerna?
Franska myndigheter ger kompensation åt mer än 2 500 offer för jihadistattackerna i Paris och Saint-Denis, som kommer att uppgå till 64 miljoner euro. Viktiga segrar uppnåddes också av antiterrorstyrkor. Enligt en undersökning som utförts av veckotidningen L'Express förhindrades de senaste två åren 32 terrorattacker, 625 vapen beslagtogs, 4 457 personer som misstänktes ha kopplingar till jihadister genomsöktes och 752 individer sattes under husarrest. Men det generella intrycket är att landet "försvagas inifrån".
 
År 1939 flydde en spansk antifascistisk journalist, Manuel Chaves Nogales, till Frankrike, där han bevittnade en kollaps av den franska republiken under tyskt angrepp. Hans bok, The Agony of France, hade lika gärna kunnat handla om dagens situation. Nogales skrev att medan de tyska soldaterna marscherade genom Paris myllrade fransmännen ut ur biosalonger "precis i tid för aperitifen på bistrot".
 
Efter att två franska flickor mördades av en islamist i Marseille förra månaden skrev kommentatorn Mathieu Bock-Côté att Frankrike upplever "en process av nationell och civilisationsmässig upplösning som myndigheterna har beslutat sig för att ackompanjera och moderera, utan att försöka strida mot den eller störta den, som om det vore oundvikligt". Han verkar ha förstått det hela rätt.
Frankrikes förra president, François Hollande, försökte inte ens bli omvald; hans efterträdare, Emmanuel Macron, vägrar prata om Islam och verkar acceptera den permanenta kapituleringen för rädslan och nödsituationen. Den franska armén lyckades inte befria Raqqa i Syrien som utlovat efter attackerna. "Frankrike kommer att förstöra ISIS", sa Hollande efter blodbadet i Paris, men det var USA och kurdiska styrkor som befriade Islamiska Statens faktiska huvudstad. 15 000 franska islamister är nu under övervakning av fransk underrättelsetjänst. Samtidigt har 40 000 judar flytt från Frankrike under de senaste tio åren.
 
Det vanliga franska folkets säkerhet är inte längre garanterad. Islamistiskt våld kan uppstå var som helst och drabba både de som bär uniform och de som inte gör det. Alla franska medborgare är nu måltavlor i ett krig där allt, enligt islamistiska terrorister, är tillåtet.
 
I Frankrikes parlament blir "islamistvänsterns" röster allt starkare. Den politiska klassen distraherar sig själva med "inkluderande skrivande" i skolan; in vitro-befruktning för singlar och homosexuella och böter på plats för "sexistiska" trakasserier. Ingen fransk terrorist som åkt för att hugga huvudet av folk i Syrien har förlorat sitt medborgaskap.
 
Tidningen Charlie Hebdo mottar för närvarande dödshot, och ingen större fransk publikation har uttryckt solidaritet med deras mördade kollegor genom att rita islamiska karikatyrer. Offrens släktingar har publicerat böcker med titeln You Will Not Have My Hate. Många av Frankrikes intellektuella har dragits inför rätta för anklagelser om "islamofobi".
 
Samtidigt har inga islamistiska enklaver inom den sekulära republiken återfordrats, och endast 19 salafistiska moskéer har stängts ned.
Det franska parlamentet ansåg nyligen att det var viktigt att frånta politikern Marine Le Pen sin immunitet efter att hon twittrat ut fotografier av offer för ISIS, inklusive den amerikanska journalisten James Foley. "DETTA är daesh!", skrev hon i ett inlägg som innehöll fotografierna och den arabiska akronymen för ISIS. Så ett land som har drabbats av 250 mord i ISIS händer avlägsnade det politiska skyddet för en ledare som redan befinner sig under polisövervakning efter att ha spridit bilder på ISIS offer och därav öppnat en dörr för åtal.
 
Fader Jacques Hamels martyrskap i islamisternas händer har redan glömts bort; platsen för massakern väntar fortfarande på ett besök av påve Franciskus som ett tecken på kondoleans och respekt. Franska domare är nu upptagna med att avlägsna kristna symboler i landskapet; förra månaden i Ploërmel begärde man att korset ovanför statyn av påve Johannes Paulus II skulle avlägsnas för att det tydligen stred mot separationen av kyrkan och staten.
 
Paris borgmästare Anne Hidalgo bannlyste nyligen stadens stora julmarknad eftersom den inte var tillräckligt elegant. Frankrikes myndigheter och elit river bit för bit upp landets historiska, religiösa och kulturella arv tills inget längre finns kvar. Men ett land som förlorat sin identitet kommer att uppleva att dess inre styrka brister. Samuel Pruvot, en journalist på Famille Chrétienne ("den kristna familjen") hävdade nyligen att kristendomen i Frankrike snart kommer att hamna på "museum".
 
Frankrikes kultur har under de två senaste åren utmärkts av "känslan av världens undergång". Intellektuella från både vänstern och högern har publicerat essäer om "Frankrikes självmord", dess "dekadens" och dess "olyckliga identitet". Dessa är lysande och viktiga analyser av det franska samhällets nutida tillstånd. Frankrike behöver ta sig förbi sorgen. Det behöver visa styrka – viljan att segra.
 
Frankrike behöver nu börja utkämpa det ideologiska kriget, det viktigaste efter anhållningar och vapenbeslag. Om man inte gör det kommer den 13 november 2015 bli ihågkommen som dagen då Frankrike, som sociologen Shmuel Trigano sade, "offrade människor för att undvika att bekämpa mördarna".
Giulio Meotti, Kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.

 

torsdag, november 09, 2017

Kroksablarnas natt i Saudiarabien

 
 
 
 
 
 
Det som har hänt de senaste dygnen i Saudiarabien
är inte bara en vanlig palatskupp bland de hundratals
prinsar som utgör Saudidynastin utan en verklig
 
Dessutom känns det som en saudisk motsvarighet
till "de långa knivarnas natt" i Nazi-Tyskland...
Den politiska oppositionen ska oskadliggöras
och Saudiarabien ska tvingas in i 2000-talet.
Och den sörja av nepotism och korruption
som präglar landets ekonomi ska rensas upp.
Och det omgående...
 
har med den gamle kung Salmans
godkännande samlat all makt i sin hand
och försöker snabbt omstrukturera hela
ökenstaten. Officiellt är det ett jättelikt
tillslag mot korruption.
 
"Ritz Carlton - ett elegant fängelse för prinsar"
 
imamerna har gripits och förvaras nu i husarrest
på det eleganta Ritz Carlton Hotel i Riyadh.
Enligt osäkra mediauppgifter har MBS kommission
mot korruption redan beslagtagit 25 MILJARDER $
hos de gripna....
 
sakta på att avvecklas. Extrema imamer
rensas ut från moskéerna.
universitet ska snart vara borta.
 
Samtidigt som att ett antal rena PR-åtgärder,
 som ska glädja Västerlandet, t ex att saudiska
kvinnor ska få ta körkort och köra bil,
genomförs snabbt.
 
Det har hittills varit en nästan helt oblodig kupp.
Prinsen Abdul Aziz påstås vara skjuten av polisen
och prins Mansours helikopter sköts ned när
han försökte söka asyl i Jemen. 
 
Bland de gripna är Bin Ladenklanens ledare
Alwaleed bin Talal, som köpt wahhabismen
inflytande  i USA genom att donera islamistiska
professurer till amerikanska elituniversitet.
Det går redan rykten om att hans miljard-
förmögenhet kommer att beslagtas av staten.
 
MBS blixtkarriär på ett par år:
 
När nu alla potentiella konkurrenter oskadliggjorts
och militär och säkerhetstjänst är under säker kontroll
förväntas MBS framförallt ägna sig åt sin enorma
ekonomiska framtidsplan VISION 2030 med bl a
börsnotering av det statliga oljebolaget Aramco.
När inte längre hundratals prinsar har handen
djupt nedstucken i den saudiska syltburken
kan oljan på allvar bidra till en modernisering
av landet.
 
Utrikespolitiskt torde MBS politik fortsätta:
En samlad sunnifront mot Iran, Jemen
befrias från Irandominans, Hizballahs
ödesdigra inflytande över Libanon motarbetas,
fortsatt stöd till president Sisi i Egypten,
islamisterna i Syrien tvingas till förhandlingar
med Assadregimen, som i gengäld avlägsnas
från dagens Iraninflytande.
 
 
 


tisdag, november 07, 2017

Mera #metoo-Tariq

 
 
gått spårlöst förbi i den internationella pressen.
I den svenska: Döm själv....
 
Ett av jihadisternas offer, karikatyrtidningen
Charlie Hebdo, passade på att hämnas.
Som jag påpekat tidigare var CH definitivt
inget oskyldigt offer, men likväl ett offer som
bör respekteras för sin enträgna kamp
mot islamismen.
 

Tariq säger: "Jag är islams sjätte pelare"
 

Det börjar kännas som om snaran dras åt kring
professor Ramadan.

Ramadan innehar en professur med den fantastiska
titeln His Highness Sheikh Hamad Bin Khalifa Al Thani Professor
of Contemporary Islamic Studies in the Faculty of Oriental Studies.

D v s det är emiren av Qatar som finansierar och väljer
ut innehavare av professuren vid Oxfords universitet.
Qatar är som bekant en av de stora sponsorerna
av Muslimska Brödraskapets internationella
subversiva aktiviteter. 
 
Nu väntar vi bara på de stora artiklarna i den svenska
gammelpressen om Tariq Ramadan, eller....



 



fredag, november 03, 2017

#metoo och Tariq Ramadan

 
 
 
 
Trendigare än #metoo-kampanjen kan ju inget vara
just nu. Som ni vet är jag ju inte särskilt intresserad
av trender, men jag vill gärna låta er ta del av en fransk
nyhet, som säkert hela svenska gammelpressen missat:
 
Muslimska Brödraskapets omslagspojke och främste
propagandist Tariq Ramadan har gripits med, rent
bokstavligt, byxorna nere. Mera om fallen nedan.
 
Ramadan reser ständigt världen runt och propagerar för
den rörelse morfadern grundade. På Malmö Högskola
var han 2004 och presenterades då som  "schweizisk-
egyptiske islamolog och filosofiprofessor". Självklart
inte ett ord om hans roll som Muslimska
Brödraskapets chefspropagandist....
 
Vågar man hoppas att hans stjärna börjar blekna
nu....
 

 
 
 

PS Av någon anledning kommer jag att tänka på
en av hans kollegor i Malmö
 
 
 

 
 

onsdag, november 01, 2017

Allahu Akbar i New York

 
 
 

 
Minst 8 personer, tydligen flest barn, dödades när en
jihadist plöjde fram på en cykelväg på Manhattan.
11 skadade, de flesta från en närbelägen skola.
 
Efter sitt dåd rusade jihadisten ut och skrek
Allahu Akbar medan han viftade med en kniv
och sköt mot de överlevande....
Mördaren Sayfullo Saipov hade också med sig ett
brev där han betygade sin lojalitet till kalifatet....
Han sköts omgående av polisen, men tycks tyvärr
ha överlevt.
Saipov uppges vara legal invandrare från Uzbekistan.
 
 










torsdag, oktober 19, 2017

Går det bakåt för kalifatet - eller ?

 
Det senaste halvåret har varit fyllt av militära bakslag
för Kalifatet i Syrien och Irak. Assadregimen befriar
stad efter stad i Syrien, medan kurderna och iranska
legosoldater nu rensat de irakiska oljefälten.
 
Men betyder det att Kalifatet är döende ?
Uppenbarligen har man inga utsikter att försvara
och behålla stora territorier vid traditionella
fältslag mot USA, Ryssland, Iran och
deras marionetter. 
Det visar Mosul, Aleppo och Raqqa...
 
Men samtidigt ser vi en våg av jihadistiska
framgångar i ett bälte från Stockholm via London
och Paris till Barcelona. Dagens européer får lära sig leva
med att Kalifatet är alltid nära dig !
 
i alla Europas större städer kapslar vi in och bevarar
smittan...
Tillgången på välbeväpnade och välutbildade jihadister
tycks outsinlig i Europa 2017. Den spridda och småskaliga
terrorismen är den verkliga tillväxtbranschen. Och den
lokala salafistmoskéen är dess inkubator...
 
 
 
Clarion Project kommenterar:
 
The Arabic word baqiya (“remaining”) is one of the most common adjectives associated with the Islamic State (aka ISIS), dating back to its earliest incarnation that claimed to be a state: namely, the Islamic State of Iraq (ISI). Once ISI officially expanded into Syria under the name of the Islamic State in Iraq and al-Sham (ISIS) and began seriously controlling and administering territory, the additional claim of “expanding” was soon tagged on to the organisation’s unofficial slogan, thus baqiya wa tatamaddad. Indeed, with the capture of Mosul and other major towns and cities in Iraq and Syria, the claim to be remaining and expanding was not without merit, especially following the declaration of the Caliphate and spread of the Islamic State franchise into multiple other countries throughout the region.

Today, we no longer speak of the Islamic State as expanding, but rather debate whether it will survive as it comes under increasing pressure on the main fronts in Iraq and Syria but also abroad: thus, in Libya, which was often assumed to be the “fallback” option for the Islamic State, the organisation’s affiliates no longer control any towns in the country.
Given that the Islamic State is now contracting, will any of it ultimately remain? Some of the Islamic State’s messaging has been devoted to this very topic, and predictably argues against the idea that loss of territory means the end of the Caliphate project.

For example, in Tel Afar in northern Iraq, an Islamic State publication entitled “Caliphate will not vanish” was distributed as the Coalition campaign to retake Mosul began. The work argues that “many have forgotten that the Islamic State is not a state of land and geographic spaces, but rather the goal from it is to spread true Islam and restore jihad to the Ummah [global Muslim community] after decades of humiliation and degradation”.

The piece goes on to quote a familiar line from the last recorded speech by Islamic State spokesman Abu Muhammad al-Adnani in May 2016, in which he drew attention to the precedent of ISI’s losses and the retreat into the “desert” in the 2007-2009 period. “Defeat,” argued Adnani, “is the loss of the will and desire to fight. You will be victorious, America, and the mujahideen will be defeated only if you can remove the Qur’an from the hearts of the mujahideen.”
This messaging contrasts strongly with the recruitment drives and propaganda from the peak of the Islamic State’s power in 2014-2015, where the statehood model was proudly displayed and foreigners were urged to migrate to this supposed state and help build it. Now, however, entry for would-be foreign recruits into the Islamic State core in Iraq and Syria is practically much more difficult, especially as the Islamic State no longer controls territory on the border with Turkey.

Besides, the Islamic State’s territorial losses and the undermining of its administrative systems damage the organisation’s credibility as a state project, which was supposed to be its key advantage over rival jihadi groups. One thing we can therefore be sure of is that the streaming of thousands of foreign recruits into the Islamic State’s ranks is over.

Nonetheless, presumptions that the Islamic State will vanish with territorial defeat are naïve. While Adnani’s reference to the desert may seem vague, there are certainly large desert spaces in the border areas between Iraq and Syria (e.g. the Anbar-Deir az-Zor areas) where the Islamic State’s remaining core leadership can operate and manoeuvre even if it loses all towns under its control. Prospects of the Coalition or others clearing out and securing these vast spaces remain very remote, and they thus constitute the true “fallback” for the Islamic State.

As far as the nature of operations is concerned, we already have models for what “post-Islamic State” looks like, which suggests the organisation will not die with loss of territory. In Iraq’s eastern province of Diyala, for instance, the Islamic State has not controlled any towns for more than two years, yet there are constant reports of sleeper cells and security incidents like IED attacks, car bombings and attacks on security positions, with some areas having to be cleared out multiple times. In this case, there is no doubt that the Islamic State partly plays on sectarian fault lines in the province, undermining the Iranian-backed Badr-led security order.

Beyond Diyala, reports are emerging of the “return” of the Islamic State to areas where the organisation had lost territorial control such as Tikrit. Many of the problems here stem from general plagues in Iraq’s present-day order that transcend sectarian boundaries, such as poor management of security checkpoints that allow would-be Islamic State bombers to pass through as well as widespread corruption, which might, for instance, allow real Islamic State operatives to escape from detention through bribing the local security forces. Though the Islamic State has recruited people from all over the world, personnel records recovered in Iraq show the organisation within that country remains thoroughly local in its manpower base, allowing personnel to blend into the population.

Likewise, in Syria, the Islamic State has demonstrated a capacity to conduct operations deep inside the territories of its enemies, whether in the Syrian coastal regions controlled by the Assad regime, Turkish-backed rebel-held areas in north Aleppo countryside, and Kurdish-held territories spanning much of the northeast of the country (with the latter two areas constituting places from which the Islamic State lost territory). Many of the reasons for the persistence of these operations overlap with the problems in Iraq: sectarian and ethnic tensions, vast manoeuvring space, control of territories for extended periods of time that allowed for recruitment from local populations, proliferation of militia factions and the like.

In sum, there is little to suggest the Islamic State will completely die out with territorial loss. In Iraq and parts of eastern Syria in particular, the Islamic State remains the only real expression of Sunni insurgency, having destroyed its rivals nearly three years ago. It is hard to see those rivals reviving themselves and filling the Islamic State’s place.
Not only will the Islamic State remain in Iraq and Syria, it is also likely to persist as an international franchise even with loss of core territory. In several parts of the world, such as southeast Asia, the Islamic State has already moved beyond the insistence on territorial control and statehood, dropping the notion of claiming new “provinces”. In short, the Islamic State is indeed baqiya.